Släkten är värst...

God kväll på er! I fredags var jag och syster och red, men inte tillsammans, för hon skulle ha lektion för en av våra före detta ridlärare. Jag fick rida Olga och härligt var väl det. Jag bestämde mig till sist att jag skulle rida ut, för innan jag red iväg hade jag inte bestämt mig ännu. Vi red vägen förbi ridhuset och in i skogen. Hon kändes pigg och det fick jag rätt om när vi mot slutet tog långa galoppbacken. När vi kom till backen första gången så var det en barnfamilj som var på väg åt andra hållet än vad jag skulle (det var väl tur det), för när jag vände upp så kände jag att hon ville iväg och jag tänkte att jag borde kanske vänta tills barnfamiljen inte va´r precis vid backen, men jag kände att om jag skulle stå och vänta skulle Olga bli helt tokig så jag körde. Behövde inte ens driva på henne den här gången för när jag rider själv brukar det inte gå fort men nu bara for hon iväg som ett pistolskott. Man kunde nästan tro att hon trodde att Primer var före henne. ;) Hon tyckte det nog var kul att få komma ut i skogen igen efter drygt en månads vila.
Jag skulle hinna köra backen en gång till innan det var dags att gå tillbaka till stallet. Då var det en kvinna med en liten hund som hade kommit en bit i backen, men då kände jag också att jag inte kunde vänta så jag körde och försökte galoppera sakta förbi och det gick bra, men jag märke att Olga ville springa fortare i början men hon gav upp den tanken. :)

I lördags fyllde morfar 85 år så vi var där och träffade släkten och herre gud, mammas släkt är bara för rolig. De gapar och skriker nästan, men på ett positivt sätt. Vi var där över dagen bara så vi åkte hem på kvällen, och i går (söndag) var jag och Agnes iväg till Segersjö för de har haft fälttävlan i helgen. I går var det banhoppning och det är häftigt att se att hästarna orkar att hoppa en bana dagen efter terrängritten.