När jag och min syster red på torsdagar för sisådär 3-4 år sedan så red jag alltid Ronja på lektionerna. Det var min favorit bland ponnyerna. I början var det ganska mycket hon som bestämde men när vi blev ett sammansvetsat ekipage så kunde vi göra allt utan några problem, det tog bara några ridlektioner. Hoppa över stora, breda hinder, vara hyfsade på dressyren och så hade vi roligt på uteritterna, men det hon gillade mest var när det stod hoppning på schemat. Jag verkligen älskade den kraftfulla lilla fjordingen och jag saknar henne och våra underbara minnen tillsammans. <3 Saknar dig så otroligt mycket!!!
Dauline har mer bestämdhet i sig eller vad man säger, hon ger sig inte för än hon har fått sin vilja igenom. Nej, inte riktigt så men jag får kämpa mycket mer tills jag får som jag vill. Men och så har hon bara gått i skogen under sina 20 år hon levt.
Det var lite dressyr/markarbete idag. Hon var bättre än sist i alla fall, nu lät hon mig få bestämma lite mer i alla fall! Haha!! ;) Vi fick till några riktigt fina skänkelvikningar, men det gick bara om hon var ställd utåt, annars gick hon in på mitten. Sakta men säkert, som man brukar säga. :) I slutet så fick jag känna på hur sanden såg ut. Jag hade spänt sadelgjorden innan jag satt upp men tydligen så gick hon och slappnade av så på slutet av lektionen så kände jag hur sadeln gled åt ena sidan, men som tur var gick det inte särskilt fort och det är ju inte så långt ner på marken om man säger så! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar